Jag hatar dagen efter. Jag blir en värre känslobomb då än jag är i onyktert tillstånd. Jag tycker det är så extremt jävla tråkigt att Malin ska flytta hem. Så som jag någonstans själv längtar hem, samtidigt som jag trivs jättebra. Jag saknar Linnéa, hela tiden. Den som jag vet hur det känns att vara utan en längre tid, men den som jag mer än gärna träffar varje dag precis som vi gjort så länge.
Men nu biter jag ihop. Förr eller senare kommer jag hem jag också, förhoppningsvis med lite pengar i kassan som var främsta anledningen till att jag åkte hit.