Dagarna springer förbi alldeles för fort och idag är det en vecka sedan jag kom hem och imorgon är det en vecka sedan morfars bortgång. Det är lite ångestfyllt faktiskt, att tiden försvinner så snabbt. Imorgon börjar jag jobba igen, kan inte påstå att jag är särskilt sugen även fast pengarna kommer väl till pass. Har sovit galet länge denna vecka när jag varit ledig, så nu är det tid att skärpa sig och återgå till verkligheten. Det tar hela min tid att ha både jobb och världens bästa ponny att hinna med varje dag, men det är precis som jag vill ha det!