Fredagen bjöd på en av de mer sagolika solnedgångarna jag någonsin sett. Att Simons hus ligger sisådär en 200 m från Jamtlibryggan gjorde att jag och Jennifer traskade ner för att föreviga det fina. Och som jag längtade efter lite mera värme och en kall öl när jag stod där och blickade ut bakom Frösön