Jag har varit alldeles för dålig på att höra av mig till alla mina vänner sen jag kommit till Norge. Men det betyder inte att jag glömt er, absolut inte. Om ni bara visste allihopa, hur ofta jag tänker på er.

Trots att jag trivs bra, tjänar pengar och "flyttat ihop" med den kille som jag är tokig i så tänker jag nåt så ooootroooligt på alla hemma.

Alla kvällar framför Beck eller Wallander med Stina, Frida, Jennifer, Britta, Emmelin och Anna då alla förr eller senare somnat i soffan. Mitt hästgäng som jag delat så mycket med, både tid och intressen. Nu är det inte längre vi som snor ihop spökslingan i skogen vid ridskolan under halloween och skrämmer barn så dom springer hem, för sen vi gick tog ingen över. Jag saknar er hela tiden och längtar något så enormt till Luciahelgen då åtminstone en del av oss ska ses i stugan igen.

Linnéa, av den enkla anledningen att vi varit ifrån varandra i ett år så är det som att jag lever i den bubblan att vi är så mycket längre ifrån varandra än vad vi faktiskt är. Finns alltid för dig, oavsett var vi befinner oss så kommer du alltid att stå mig närmast. Finns ingen som jag kan dela så mycket med som jag kan dela med dig!

Carina, självklart flyttar jag precis när vi bestämt att vi ska gå promenader så ofta som möjligt då vi bor så gott som grannar i stan. Jag hoppas vi kan ha en trevlig Skypedate snart så du uppdaterar mig om livet. Jag är nyfiken och längtar efter att få höra din röst. Vad säger du?

Anna, Stina och Hannah. Mina fina f.d klasskamrater som jag egentligen är van vid att träffa varje dag. Nu är det inte så, tyvärr och jag saknar gymnasietiden mest pga att jag saknar er. När jag kommer hem ska vi fika, mycket och länge. Precis som vi gjorde när vi var tvungna att unna oss något efter tunga dagar i skolan. Jag längtar tills dess!

Mattias, O-A, Anton, Adde och Simon. Jag hoppas, hoppas och hoppas igen att jag alltid kommer ha mer eller mindre kontakt med er. Ni får en alltid på bra humör och jag förundras lika mycket varje gång som jag träffat er hur lätta ni är att umgås med. Man trivs med er helt enkelt.

Och kom ihåg, ni är hur välkomna som helst till Hans Aanruds veg 10 i Trondheim. Jag lovar att ta emot er med öppna armar!

Jag uppskattar er vänner, och jag vet ärligt talat inte vad jag hade gjort utan er
Massa kärlek
/e