Jag är sliten, och detta beror inte på att jag jobbar häcken av mig så att jag bara vill dö när dagarna närmar sig sitt slut. Min mest trogna vän om dagarna är en popcornmaskin. Om jag häller i olja, popcornkärnor och lite krydda så fixar han goda popcorn åt mig. De öser jag upp i strutar som jag sedan delar ut till folk. Då det är ytterst sällsynt att norrmän är otrevliga så får de flesta mig att känna mig som en hjälte där jag står i min clowndräkt och ylar att jag (IKEA) SKÄNKER BORT POPCORN TILL STORA SOM SMÅ! Ögonen lyser av lycka på de allra flesta när dom tagit sig en strut och tackar för den med de mest välanvända "tusen tack" eller "så deiligt". Jag är snarare sliten för att jag blivit hög på lukten av smörpopcorn och tränar armarna då jag viftar med dem fram och tillbaka hela tiden, att dessutom stå större delen av dagen är också något som känner på min gamla 19-åriga kropp.
Jag trivs som handen i handsken och vill tacka Jennifer för att hon fixade så jag fick cirkla runt i IKEAs trevliga atmosfär i några dagar :)