Nu har jag slagit mig till ro i Östersund igen. Den senaste veckan har varit tuff men också helt fantastisk. Jag kan inte riktigt beskriva känslan som infann sig när jag kramade om Alex i tisdags morse, redo för min sista dag på jobbet men inte redo för att lämna honom. Nu är det gjort och jag kom hem till vänner som jag önskat fanns tillgängliga när fritiden var som längst i Norge. Nu har jag kommit hem till er och jag hoppas att vi ska göra sällskap på både det ena och det andra. Nu; sängen, är dödstrött efter att ha motionerat BC 2 dagar. Fina grabben