Jeppe och jag är ensamma hemma. Numer är han som en riktig pensionär när han vacklar fram på promenaderna. I kväll blev det ändring på den saken när han kom att minnas sitt gamla jag och nafsade åt sig mina vantar. Sedan dess har buset suttit i. Han har galopperat fram och tillbaka mellan köket och hallen för att hämta leksaker och så fort jag hotar med att ta något ifrån honom så morrar han till svar.

Nu ligger han i hallen med en cigg, riktigt nöjd över att inte lillsyrran är hemma och glad över att det är lördag så han kan vara uppe länge!