Sitter i källaren på Tegvägen under en värmefilt med världens bästa sällskap och funderar över framtiden. Om beslut som ska fattas och beslut som redan är fattade. Det som varit värst med att bo i Norge har varit längtan efter trygga vänner som känner mig utan och innan. Det har ingen betydelse egentligen hur lång tid som går mellan varven då vi träffas, för ni är alltid ni. Just därför känns det så stort att ha kommit hem till Sverige, för nu är det så stort att kunna ringa till sina vänner. Jag saknar Linnéa och Stina för att jag förknippar dem med hemma i Östersund. Men jag kan prata med dem på telefon hur länge som helst och i stort sett hur ofta som helst också.

Nästa söndag åker jag till Karlskrona för att se hur Stina har det. Och nyåret ska jag få fira med min allra bästa vän, Linnéa och förhoppningsvis Rebecca!

Framtiden är ljus!

Tack älskade vänner, för att ni är ni